Efter en ganska tung onsdagnatt så trodde jag att nu får det vara lugnt. Men icke sa Nicke! De jädrans grisarna har börjat att ge sig på majsen. Det är speciellt på ett av våra skiften där de lagt ner ganska stora ytor. Patrik och jag var uppe och tittade på skadorna samt tog kontakt med jägarna i området. För varje natt som går så kommer de att göra större skador. Jag ville skörda fältet direkt för att rädda det som räddas kan. Vädret är dock inte helt på vår sida. Det regnar och regnar och så regnar det och regnar. Sedan är det inte bara majsen som behöver skördas när det blir väder om det nu blir väder.

Strax innan klockan 18 på torsdagskvällen så blir det kolsvart. Strömmen försvann i en blinkning och sedan förblev det svart. Efter en väldans massa strul och ännu mera strul så var vi igång med mjölkning samt hade vatten igen runt midnatt. Som tur är så har vi fantastisk hjälp av bra människor som kommer och hjälper oss! Vad skulle vi göra annars. Jag kan säga att det inte är roligt när allt går snett och när vi hamnar efter med mjölkningarna. Sova blev det inte mycket av den här natten heller.  På fredag förmiddag så säger Patrik att torsdagen var nog den värsta dagen i hans liv. Det är inte ofta min man klagar utan han ser alltid möjligheter i allt, men en del dagar så kan det till och med bli för mycket för han. Speciellt nu när han fortfarande är dålig och inte kan vara med och hjälpa till i situationer där han alltid varit med innan.

Nu är vi i kapp i ladugården igen och det verkar som att kossorna har klarat av det långa stoppet förvånansvärt bra. Den här veckan har vi inte mycket planerat utan nu ska vi vänta in lite bra väder!

Kommentera