Idag så la min kamera av i telefonen och jag som var upplagd för att ta lite selfies på mina nya fina hörselskydd med inbyggd radio samt blåtand för telefonen. Egentligen kanske jag inte ska vara glad men ibland så gillar jag verkligen att jobba med musik i öronen eller lyssna på något annat som sommarpratare eller någon dokumentär. Jag slipper dessutom att gå med huvudet på sned när jag försöker arbeta och prata i telefon samtidigt.

Patrik har haft sådana här lyxiga hörselskydd i flera år och de har verkligen gjort mig tokig ett flertal gånger. Ett panikläge som ibland uppstår och man får syn på mannen på andra sidan stallet. Jag ropar lite desperat utan att det blir någon reaktion. Jag övergår från att ropa till att vråla – ingen reaktion. Jag kan dessutom se hur han pratar med någon för att munnen rör sig. Jag hoppar upp och ner, viftar med armarna samtidigt som jag ropar – ingen reaktion. Eftersom jag är en människa med ett ganska lugnt humör, rör jag mig nu skridande mot mannen för att söka kontakt (läs rusar så fort det går). Väl framme ber jag mannen lyfta på hörselkåporna för att hans fru önskar kontakt med honom.

Jag får alltid som svar efteråt: du behöver inte bli så arg, jag hör faktiskt inte när du ropar när jag har mina hörselskydd på mig.

Jag kan säga att det här har inte hänt en gång utan ett flertal gånger. Jag har därför varit lite grann motståndare till hörselskydd med radio och telefon inmonterat.

Ikväll invigde jag mina nya svarta kåpor! Jag och kossorna sjöng i takt och korna tittade stundtals lite konstigt på mig när jag tog i för mycket. Helt plötsligt när jag håller på att greja med kossornas mat så är det någon som kommer upp och knackar mig på axeln. Jag blev helt livrädd kan jag säga. Jag hade inte hört att det kom någon! Det var min man som försökt att få kontakt med mig utan att lyckas……

 

 

Kommentera